Viloperiod i hönshuset

22.11.2019

Livet i hönshuset varierar med årstiderna. Nu är det slutet på november och våra höns har verkligen varvat ner vilket märks på flera sätt. 

Solveig vilar
Solveig vilar

Hönsen ruggar

När hönsen får leva efter årstidernas växlingar har de en naturligt lugnare period under den mörkaste delen av året. Hos oss börjar detta märkas genom att hönsen ruggar, det vill säga tappar fjädrar. De ser verkligen eländiga ut utan hela sin vackra fjäderdräkt. Särskilt tuppen verkar bli påverkad av att rugga. Han gal nästan ingenting och är inte lika framåt som han brukar vara. Det syns också på kammarna att det är viloperiod, de är betydligt ljusare, nästan rosa, i färgen.

I samband med ruggningen slutar hönorna att lägga ägg. Liksom tuppen ändrar de också beteende genom att bli mer stillsamma. 

När vi släpper flocken från utegården ut i trädgården går de i lugn takt. De vill inte gärna gå särskilt långt från sin hönsgård. Säkert beror det också på att det inte finns några löv på buskar och träd vilket gör att de blir mindre trygga. Redan vid tretiden har både tuppen och de flesta hönorna gått upp på pinnarna för att vila för natten. Det har hänt att någon av de yngre hönorna inte märkt att det börjat mörkna. Då blir hon stående i mörkret eller i ljuset från nåt fönster utan att kunna ta sig in. Med hjälp av en ficklampa går det fint att visa hönan tillbaka till hönshuset igen. 

Märta är gärna inomhus i november
Märta är gärna inomhus i november

Sysslor i hönshuset på senhösten

Vi brukar ha en rejäl höststädning av både hönshus och utegård. I utegården fyller vi på med löv från trädgården några gånger. Det tycker hönorna om att sprätta i. Eftersom de är mer inomhus under den här perioden blir det mer jobb med att städa och hålla rent. Med hösten söker sig också fler råttor och möss inomhus, vilket ibland betyder att fällor måste tas fram och vittjas.

Nu i november har alla hönsen fått tillbaka sina fjädrar och framåt nyår brukar de första hönorna börja värpa igen efter en välbehövlig vilopaus. Då blir de åter piggare och kacklar och sprätter mer som de brukar. Hönor som får leva enligt årstiderna och inte styrs av ljusstillägg lever längre och vi vågar lova att de är gladare också. 

Kanske borde även vi människor låta oss styras mer av ljuset...